Monthly Archives: februari 2015

It happens while dreaming..

Välkomna hit!

Ville bara kika in och bevisa att jag lever, mellan sportlovsjobb och mattetal..
Från och med detta inlägg är det alltså min egna domän som gäller. Jag gillar det skarpt och kan nu mera lättare jobba för att ni ska få ett så trevligt besök som möjligt. Hoppas ni gillar vad ni ser! Om ni har något på hjärtat så tveka inte att höra av er.

Efter jobbet fick jag lov att ta en liten powernap -gissa om det gav energi! Inte nog med att pluggandet gick lättare, utan upp vaknade jag också med ett mönster på en ny sjal/halsduk! Kan ni tänka vad lite kreativ sömn ger?! Kanske berodde det delvis på att jag lyssnade till den fantastiska Stickpodden med Karin och Elin där just Elin berättade om sin förlorade kashmirsjal i Danmark.
Vips dök det upp ett mönster med sick-sack mönster i aviga och räta maskor som jag nu självklart bara måste sticka! Det ska bli en ganska bred sjal i klassisk halsduk-utformning med fransar, och som ska få en fin effekt i ett tunt alpacka/silke-garn.
Dock tror jag att jag hoppar den klargula nyansen som sjalen fick i drömmen… Inte riktigt min färg kanske 🙂

Slängde ihop en liten skiss som egentligen inte säger något om själva mönstret, men som ändå gav mig en härlig vårlik känsla -och namnet blir ”Det går en vind över vindens ängar” Godnatt!

DSC02422

Det går en vind över vindens ängar


News news news

Godkväll därute i natten.

För uppe sitter jag och pysslar med ditt och datt. Nya, stora saker är på gång!
Jag försöker varva jobbfunderingar, matteplugg och bloggen så gott det går såhär dax. Ovanpå allt måste jag påminna mig själv om att sova också -vissa dagar kräver extra mycket sömn i bagaget + ett antal koppar bryggkaffe….

Det nya, härliga jag har att uppdatera er med är att jag ny byter bloggportal. Eller, rättare sagt, blir egen! Igår köpte jag domänen frokenlindblomstickar.se och inom kort kommer ni att få surfa in där för att följa mig och sticket!
Bloggen så som den är idag, kommer att följa med mig -no worries. Samma innehåll  plus allt extra men med ny, snygg design och utseende. Det kommer se cleanare och fräschare ut och vara mer lättillgängligt. Vem önskar inte det va?!

I skrivande stund är inte nya bloggen aktiv. Men lugn, jag kommer meddela er när det är dax för er att ändra adress!

Så länge vill jag visa en totalt färdig bild på fina Baby Cables and Big Ones Too som jag äntligen fick upp på provdockan för några foton häromdagen.
Tröjan tycker jag jättemycket om! Skön att ha på sig, sitter fint och är fin. Det enda jag tycker är lite svårt är färgen, som inte riktigt gör sig på mig under vinterhalvåret. Låter kanske fånigt, men jag blir så glåmig. Färgen kommer göra sig mycket bättre nu när vårsolen sakta men säkert kikar fram…


Do-redo pt.1

Min kära kollega Ann kom till mig häromdagen med en alldeles underbar tröja i svensk ull. En ganska enkel tröja, hög i halsen och med ett vackert mönster i tre färger.
Verkligen en dyrgrip som hon fyndat på secondhand, men som hon, tack vare att den är så hög i halsen, aldrig använt.
Sånt tycker jag är super synd! Men om man inte passar eller känner sig bekväm i det, ska man naturligtvis inte tvinga sig på den. Dock erbjöd jag mig att fixa till den åt henne, vilket hon blev mycket glad för.

Det önskade resultatet var helt enkelt att sänka halsringningen, ungefär till en båtringning vilket är lätt då tröjan är stickad i raglan. Senare ska jag även korta av tröjan så den passar bättre till höga kjolar och byxor.

Jag älskar verkligen att göra om ett plagg som tjänat ut sitt ursprungliga syfte. Det är ett perfekt sätt att låta ett plagg få vara ett plagg, och få stanna kvar i garderoben. Sen är det ju väldans kul att pyssla med också…

Dax att klippa bort kragen!
 För att slippa en massa småspill rev jag helt enkelt upp varven och sparade garnet – synd att slänga ju! En sticka att fånga upp maskorna under tiden är nödvändigt.
Kragen borta! Dags att riva upp varven till önskat mått.
Som ett första mått, rev jag ner varven till stället vi pratat om, och maskade av. Sedan provade vi tröjan och kom överens om att ringningen var bra. Nästa steg blir att sticka ett ribbat avslut så att kanten inte rullar sig. Voila!


Det upp(repa)r sig igen och igen

Kan ni tänka er?!
Jag har under mina senaste kanske 4 månader stickat så gruvligt fel på mina projekt så det inte är sant!
Det började med Baby Cables and Big Ones Too som blev helt tokig både på oket och på ärmarna. Nu, näst i följden har min Sweater med diagonal rib gått och blivit ett slita-av-sig-håret-projekt och jag är så arg.
Dåligt skrivna mönster är nog det värsta i stickväg på denna jord.

När jag väl stickat klart hela romben som är framstyckets nedre del, och just ska sätta stickorna i igen för att plocka upp till ett ok längs ena kanten, så slår det mig att den ser lite stor ut.
Jag börjar alltså mäta och jämföra med mönstrets måttbeskrivning. Och absolut ingenting stämmer…
Efter konsultation över telefon med mor min, så kommer vi fram till att beskrivningen som lyder ”när arbetet mäter 44 cm, börjar du med intagningar i kanten”.
Min tolkning var att 44 cm är måttet mätt från BÖRJAN, rätt upp till varvet jag då befann mig. Men NEJ(!), fel hade jag.
Måttet 44 cm visade sig vara ena kanten (projektet är en triangel där jag börjar i ena spetsen) från början, längs kanten upp till yttersta maskan jag just stickat.

Inget som framgår i mönstret precis.
Den enda lösningen blir ju att riva upp. Och det är ju mindre kul…

MEEN! Nu har jag repat upp, stickat om OCH tillochmed maskat av och plockat upp för oket. Så, jag är på banan igen. Yipie!


Gudrun Sjödén till min stickräddning

Jag har alltid med mig ett eller annat stickprojekt till jobbet om dagarna. Och helst bär jag mina mjuka alster i en ”Gudrun-kasse”.
Älskar att handla hos Gudrun Sjödén då man alltid får sina fina, ekologiska plagg i lika fina, ekologiska kassar!

Här är mitt senaste tillskott, denna gången i perfekt format!


UFOhysteri

Ojoj, nu är det mycket på gång!
Tänk att Januari bara rusat förbi. Känns som att hela detta året snart kommer vara ett minne blott. Har ni bestämt er för något nyårslöfte? Kanske bara något att sträva emot under 2015?

Jag fick ett litet uppvaknande när jag i veckan letade efter ett nystan bland alla mina garner. Det ena påbörjade/nästan färdiga/felstickade projektet dök upp efter det andra, och jag fick lite panik… Därför har jag bestämt att börja banta ner den otroliga UFO (unfinished objects) -högen. Usch! Stackars allt garn!

Därför ska jag, under de nästföljande månaderna, inte påbörja något nytt projekt efter de (futtiga), tre koftor jag nu har på mina stickor. Jag vet att detta är förknippat med en stor, nästintill omöjlig risk. Det finns inget tvivel på att jag kommer hitta nya projekt innan jag ens är färdig med den mönsterstickade Joelsterkoftan, mosstickade koftan Lara, eller ”sweater med diagonal rib” i Cool Wool Alpaca.
Men jag tror att jag kanske ska börja med en slags lista, där jag radar upp projekt jag vill sticka. Listan ska vara ganska detaljrik med garnförslag, bilder osv. Kan kanske bota en garnsjuk stickgalning som mig…

Ett annat litet löfte jag tänkt ut är att ägna mer tid åt stickningen och bloggen än vad jag gjort det senaste halvåret. Visserligen sprack det nästan direkt då jag just börjat plugga matte på distans efter jobbet. Men det pågår bara till april, och efter det kan jag istället lägga all energi på stickandet! Just nu blir det lite för mycket..

Dock finns det inget mattetal i världen som stoppar den , ack så roliga och uppfriskande sysselsättningen, att stoppa sockor! Mina favvo-jobbraggsockor har fått ta mycket stryk den senaste tiden och i veckan upptäckte jag ett stort hål på hälen!
Som tur är har jag en fin ”stoppsvamp” som jag tror man kallar dom (?!) att ta till i en krisande situation. Och vips blev sockan hel och fin!

Ha en fortsatt härlig söndagskväll!